Det finns tre olika typer av förmaksflimmer:
- Attackvis förmaksflimmer (kallas även ”paroxysmalt förmaksflimmer”). Attackvis förmaksflimmer kommer och går. Episoderna är ofta av kortare varaktighet men kan mycket väl hålla på upp till några dygn. Attackvis förmaksflimmer går oftast över av sig självt – utan att man behöver ta medicin för det eller få det behandlat på annat sätt. Anfallen börjar ofta under natten. Det är alltså inte typiskt att anfallen utlöses av exempelvis fysisk aktivitet.
- Konstant förmaksflimmer (kallas även persisterande förmaksflimmer). Denna typ av förmaksflimmer fortsätter och är konstant under många dagar – eller går helt enkelt inte över av sig självt. Det kan ofta vara nödvändigt att behandla med medicin som kan stoppa flimret eller med en stöt mot bröstkorgen (elkonvertering).
- Kroniskt förmaksflimmer (kallas även permanent förmaksflimmer). Kroniskt förmaksflimmer talar vi om när vi har gett upp att få bort flimret och har accepterat att flimret kommer att vara konstant – resten av livet. Målet för behandling av denna typ av förmaksflimmer är inte längre att försöka få bort flimret, utan att minska symtomen och obehaget av förmaksflimret – och minska risken för komplikationer i form av blodpropp.
Ibland kan man få persisterande/konstant förmaksflimmer även om man oftast har attackvis förmaksflimmer.
Ofta är de första tillfällena av förmaksflimmer attackvisa. Tyvärr kommer många att uppleva att anfallen över tid (det kan vara över månader eller många år) blir vanligare och får längre varaktighet. Och att fler och fler anfall blir persisterande – och alltså behöver hjälp för att gå över.