Hur mycket motion krävs för att förebygga förmaksflimmer?

“Är det på grund av min idrott som jag har fått förmaksflimmer?”

Om du ägnar dig åt långdistanslöpning (maraton, ultralöpning), långdistansrodd, längdskidåkning (som Vasaloppet) eller triathlon (Ironman), kan det finnas ett samband. Forskning visar att risken för förmaksflimmer är fem gånger högre om man har tränat intensivt inom långdistansidrott under många år. Vid mer måttlig träning är risken däremot faktiskt lägre jämfört med personer som inte tränar alls.

“Hjälper det mot mitt förmaksflimmer om jag slutar idrotta?”

Studier visar att måttlig fysisk aktivitet både minskar antalet episoder av förmaksflimmer och gör det lättare att leva med dem. Det är därför inte en bra idé att sluta idrotta. Det kan vara en idé att byta från långdistansträning till intervallträning, även om det inte finns några konkreta studier som bekräftar detta. Vi vet dock att påverkan från elitidrott minskar när man övergår till mer vanlig träning. Min rekommendation är att diskutera frågan och därefter fatta ett välgrundat beslut.

“När kan jag börja träna igen?” (vanligtvis efter en ablationsbehandling)

Jag rekommenderar vanligtvis att man börjar träna igen efter ett par veckor. Ofta har man haft en längre period utan eller med begränsad träning. Det är viktigt att träna upp kroppen gradvis och inte börja för hårt. Ju äldre vi blir, desto snabbare förlorar vi kondition och muskelstyrka, och desto längre tid tar det att bygga upp detta igen och återhämta sig efter träning.

“Hjälper det mina problem om jag börjar träna (lite mer)?”

Forskning visar att man kan minska förekomsten av episoder med förmaksflimmer genom att förbättra sin fysiska kondition, särskilt om man har varit inaktiv. Det hjälper också mot symtomen om man är i god fysisk form, jämfört med om man är i dålig form.

Förmaksflimmer och inaktivitet

Sammantaget är “för lite” sämre än “för mycket” när det gäller fysisk aktivitet och förmaksflimmer. Det finns tydliga fördelar med att öka aktivitetsnivån från “för lite” till “lite mer”. Däremot finns det inte lika mycket evidens för att en förändring från “för mycket” till “lite mindre” skulle vara till nytta.

Har medicinen någon betydelse?

Läkemedel mot förmaksflimmer kan också orsaka problem, särskilt betablockerare (som metoprololsuccinat eller bisoprolol), men även Cordarone, verapamil och sotalol. Dessa typer av läkemedel sänker vilopulsen och gör att pulsen stiger långsammare under fysisk aktivitet. Detta kan göra att du snabbare blir trött, får muskelsmärtor och blir andfådd. Det är därför en bra idé att öka belastningen långsammare än normalt för att undvika dessa symtom.

Läs mer och se hela webbinariet här (Danska):

https://rytmedoktor.dk/atrieflimren-og-livsstil-hvad-kan-jeg-gore: