Jacob, Sam och jag deltog nyligen i den årliga europeiska kongressen för hjärtspecialister med särskilt intresse för hjärtrytmrubbningar. Den ägde rum i Paris den 12-14 april.
Bland många intressanta presentationer var ett studie från Shanghai («CEPAF Trial») särskilt viktigt, där man undersökte värdet av tidig ablationsbehandling vid konstant förmaksflimmer.
Studie av ablation vid persisterande förmaksflimmer | CEPAF Trial
Vi har länge vetat att ablation vid paroxysmalt förmaksflimmer – alltså flimmer som kommer och går – är en säker och effektiv behandling. Däremot har det funnits större tveksamhet kring behandling av persisterande förmaksflimmer, som inte går över av sig själv. Flera studier har visat att resultaten här generellt är sämre.
Studiens upplägg
- Totalt inkluderades 274 patienter som randomiserades till ablation (135 patienter) eller medicinsk behandling (139 patienter).
- Alla hade haft konstant förmaksflimmer i högst 1 år.
- Ingen hade tidigare fått rytmreglerande läkemedel som flekainid eller Cordarone.
- Studien var väl genomförd med långtidsregistrering av hjärtrytmen («Holter-monitorering») efter 3, 6 och 12 månader.
Primärt utfall var förekomst av förmaksflimmer eller annan arytmi under ett års uppföljning.
Resultat CEPAF Trial
Andel patienter som inte upplever episoder av förmaksflimmer efter olika behandlingsmetoder:
Nästan 80 % av patienterna som behandlades med ablation hade normal hjärtrytm («sinusrytm») efter ett år. Detta gällde mindre än 50 % av dem som behandlades med läkemedel. Livskvaliteten var också högre i ablationsgruppen.
Inga komplikationer registrerades i ablationsgruppen.
Slutsats
Resultaten är mycket lovande och understryker vikten av tidig behandling av förmaksflimmer. Detta gäller både paroxysmalt och persisterande flimmer – särskilt det senare, där behandlingseffekten minskar ju längre tillståndet har pågått.
Lämna ett svar