Den Hisska bunten (uppkallat efter en schweizisk läkare Wilhelm His, som beskrev strukturen 1893) är den gemensamma ”ledning”, som leder impulserna i hjärtat från förmaken (atrierna) till kamrarna (ventriklarna).

 

När man gör en His-ablation förstör man alltså impulsledningen från förmak till kamrar. Det betyder att den normala aktiveringen av hjärtkamrarna blockeras. Och att man därför i stället måste ha en pacemaker som ser till att pulsen inte blir för långsam.

En His-ablation tar inte bort förmaksflimret. Men ingreppet medför att flimmerimpulserna inte längre påverkar kammarrytmen – och därmed inte längre påverkar pulsen. Pulsen styrs nu av pacemakern, som kan öka eller minska pulsen, beroende på din aktivitetsnivå.

Många kommer att uppleva en väsentlig förbättring av livskvaliteten och välbefinnandet efter detta ingrepp. Normalt väljer man en His-ablation och pacemakerimplantering, först om andra försök att styra hjärtrytmen inte har lyckats tillräckligt bra.

Eftersom det fortfarande finns flimmer – konstant eller periodiskt – är det också nödvändigt med blodförtunnande medicin.