Obstruktiv sömnapné är mycket vanligt hos personer som har förmaksflimmer. Närmare hälften av alla som har förmaksflimmer har också sömnapné. Sömnapné är vanligare hos patienter med förmaksflimmer än de vanliga riskfaktorerna: högt blodtryck, övervikt och diabetes. Återfall i förmaksflimmer efter elkonvertering (elektrisk stöt mot bröstkorgen för att stoppa förmaksflimmer) är vanligare hos personer med sömnapné än hos personer som inte har sömnapné. Denna skillnad försvinner om man behandlar personer med sömnapné med CPAP (se nedan). I en australiensisk undersökning har man sett att personer med sömnapné endast har effekt av ablation om man också behandlar deras sömnapné med CPAP. I gengäld hade personer med sömnapné lika god effekt av ablation som personer utan sömnapné, om de påbörjade behandling med CPAP. Det är därför viktigt att ställa frågor om symtom på sömnapné och undersöka för detta, om det finns misstanke. Förmodligen kommer det att vara gynnsamt att rutinmässigt undersöka för sömnapné hos alla som ska få ablation utförd mot förmaksflimmer – åtminstone om det finns grundad misstanke om detta.

 

 Sömnapné (obstruktiv sömnapné)

När man sover slappnar muskulaturen i kroppen av – även muskulaturen i svalget. Tungan vill falla bakåt, särskilt när du ligger på rygg, och det blir mindre plats för luften att passera. Gomspenen och den mjuka gommen längst bak i munnen kan börja vibrera – du snarkar.

Om det blir så lite plats i svalget när du sover, att det helt stängs igen, kan luften inte passera ner i dina lungor. Eftersom hjärnan ändå vill att du andas kommer din andningsmuskulatur i bröstkorg och membran ändå försöka andas in. Resultatet blir att du får pauser i andningen – men på grund av dina omedvetna försök att ändå dra in andan mot motståndet i svalget, ökas trycket betydligt inne i din bröstkorg. När du får en paus i andhämtningen kommer syrekoncentrationen i blodet att sjunka. När du efter en stund andas igen blir syrekoncentrationen normal igen. Pauserna i andningen kan vara ganska långa – särskilt för den som ligger vid sidan av och följer med….

Om man har sömnapné kommer pauserna normalt att upprepas många gånger under natten. Det ger dålig sömnkvalitet med mycket lite djupsömn. Därför är personer med obstruktiv sömnapné ofta mycket trötta under dagen. Och kan ha en tendens att falla i sömn, ha koncentrationssvårigheter och problem med minnet. Det finns olika sorters utrustning som kan användas för att undersöka om du har sömnapné. Om du (eller din partner) misstänker att du har sömnapné är det en god idé att prata med din allmänläkare. Du kan då få en remiss till exempelvis en öron-näsa-halsläkare som specialiserat sig på sömnapné.   Behandling av sömnapné går ut på att motverka att svalget faller samman vid inandning. Ofta kan viktminskning reducera problemet. En del har hjälp av så kallade snarkskenor. En snarkskena sätts in i munnen när man ska sova. Den fungerar genom att dra fram underkäken, så att platsen baktill i svalget blir större. Många har nytta av Continuous Positive Airway Pressure – förkortas CPAP.

Det betyder att man hela tiden andas mot ett visst övertryck.  Du måste använda en utrustning som består av en näsmask, en luftslang och en luftkompressor. Via näsmasken blåses ett lite övertryck ner i svalget. Detta hjälper till med att förhindra att svalget faller ihop och håller därmed luftvägarna öppna. CPAP-behandlingen är normalt mycket effektiv och de flesta vänjer sig snabbt vid att använda utrustningen. Redan den förbättrade livskvalitet i vaket tillstånd som de flesta tydligt upplever, är i hög grad motiverande för att använda utrustningen.