Stress och förmaksflimmer

Det är välkänt från olika sällsynta, ärftliga hjärtrytmsjukdomar att psykisk och fysisk stress kan utlösa hjärtrytmrubbningar. Sambandet mellan stress och förmaksflimmer har emellertid inte varit fullt så entydigt.

 

Precis som med alkohol kommer jag att dela upp inlägget i 1) Stress som riskfaktor för att utveckla förmaksflimmer och 2) Stress som utlösande faktor om man redan har tendens till återkommande förmaksflimmer.

 

Stress som riskfaktor för förmaksflimmer

Två stora befolkningsundersökningar från USA (Framingham-studierna = systematisk undersökning av hälsa, välmående och sjukdom hos vanliga amerikaner från en by – Framingham – som ligger i närheten av Boston i nordöstra USA) och Sverige (Wold-studien) visar att långvarigt utsättande för stress (mer än 10 år) hör ihop med ökad tendens till förekomst av förmaksflimmer. I en stor undersökning av kvinnor (Women’s Health Study) kan man emellertid inte påvisa något sådant samband bland kvinnor.

Sammanfattningsvis finns det alltså belägg för (åtminstone bland män) ett visst samband mellan mångårig upplevelse av stress och utvecklande av förmaksflimmer.

 

Stress som utlösande faktor för förmaksflimmer

Kan stress vara en faktor som utlöser episoder med förmaksflimmer om du redan har en tendens till förmaksflimmer?

I en nyligen gjord undersökning har man sett på detta samband som prognostiserande hos 95 personer med känt attackvis förmaksflimmer. I undersökningen utförde man regelbunden registrering av hjärtrytmen och samtidig registrering av symtom på stress (ilska, ångest, depression, stress), men även glädje. Denna registrering utfördes dels tidsmässigt i samband med registreringen av hjärtrytmen, dels vid slutet av varje dag. På så sätt kunde man se att en större del än förväntat av episoder med förmaksflimmer hade samband med registrering av stressfaktorer 30 minuter innan anfallet började. Dessutom att kvällen före episoder med förmaksflimmer registrerades fler stressfaktorer än kvällar som följdes av en dag utan förmaksflimmer. Negativa känslor (depression, ångest, ilska och stress) medförde 2 – 5 gångers ökning av risken för en episod med förmaksflimmer. Tvärtemot var glädje kopplat till en minskning på 85 % att riskera få förmaksflimmer Ilska eller stress vid slutet av dagen medförde nästan en fördubbling av risken för episoder med förmaksflimmer dagen efter.

Denna studie är mig veterligen den första som har sett systematiskt på stressfaktorer som utlösande för förmaksflimmer. Studien är dock av så begränsad storlek att resultaten inte till 100 % kan tas som uttryck för ett verkligt samband mellan stress och förmaksflimmer. Å andra sidan tror jag att många av er kan känna igen observationerna. Åtminstone är det min egen erfarenhet från min klinik, att man ofta förbinder dåliga perioder då man upplever mycket förmaksflimmer med samtidig stress – arbetsrelaterad eller annan, men också att bra perioder med inget, eller lite, förmaksflimmer hör ihop med positiva perioder i livet.

 

Varför finns det ett samband mellan stress och förmaksflimmer?

Något entydigt svar kan man inte ge. Men olika observationer spelar förmodligen en roll. Först och främst vet man att negativa känslor som ilska, sorg eller ångest påverkar den del av nervsystemet som vi normalt inte själva har kontroll över, det autonoma nervsystemet. Enkelt beskrivet har det autonoma nervsystemet två komponenter: det sympatiska och det parasympatiska nervsystemet. Påverkan på det autonoma nervsystemet kan medföra att hjärtmuskelcellerna i förmaken blir mer irritabla och lättare både utlöser flimmer och håller det igång. Samtidigt påverkar negativa känslor även utsöndringen av olika hormoner i kroppen, bland annat kortisol och adrenalin/noradrenalin från binjurarna. Dessa hormoner kan också bidra till att göra hjärtmuskelcellerna mer benägna att hamna i flimmer.

 

Kan denna kunskap användas för att minska förekomsten av förmaksflimmer?

Både sambandet mellan negativa känslor och ökad förekomst av förmaksflimmer, och absolut även sambandet mellan glädje/positiva känslor och mindre förekomst av förmaksflimmer är – i min åsikt – mycket intressanta observationer. Det finns ännu inga resultat från större undersökningar där man systematiskt har försökt påverka stresspåslaget med exempelvis yoga, meditation eller akupunktur, och effekten på förmaksflimmer. Det är dock ett enormt intressant område och jag har läst en enskild (ganska bra, men med bara 52 patienter) studie, som har påvisat effekt av ett 3-månaders (två gånger i veckan) yoga-program i form av mindre förmaksflimmer, ökad livskvalitet och lägre nivåer av ångest/depression, jämfört med perioden före yogaträningen.

 

 

Publicerat av

Peter Steen

Igennem mere end 20 år har jeg først og fremmest interesseret mig for sygdomme og tilstande, der påvirker hjertets rytme eller puls. Jeg har uddannet mig i Hamborg og på Skejby Sygehus. Jeg er nu klinikchef på Hjertecenter Mølholm og har tidligere været overlæge på Skejby Sygehus og på Hjertecenter Varde. Jeg har specielt interesseret mig for atrieflimren (også kaldet "hjerteflimren" eller "forkammerflimren". I forbindelse med mine mange kontakter til patienter med disse problemer, har jeg oplevet at det er et stort behov for et sted, hvor man kan finde let tilgængelig - men alligevel grundig - information om hjerterytmeforstyrrelser, og hvad dertil hører. Dette er baggrunden for, at jeg har oprettet denne blog "Rytmedoktor".

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *