Samband mellan övervikt och förmaksflimmer

Det finns många undersökningar som har visat att ju större övervikt, desto större risk för förmaksflimmer. En större undersökning från australiensiska forskare visar att risken för förmaksflimmer ökar med 8 % för varje BMI-poäng över 27. Du räknar ut ditt BMI genom att dela din vikt med din längd (i meter) två gånger. Du är 1,75 m (alltså 175 cm) lång och väger 86 kg – det ger 86 dividerat med 1,75 = 49. Därefter dividerar du 49 med 1,75 = 28. Det ger alltså ett body mass index (BMI) på 28. Du kan lätt hitta en app på mobilen som kan hjälpa dig med uträkningen av BMI.

Vad händer om jag går ner i vikt?

Denna figur visar vad som händer med ditt förmaksflimmer om du bara går ner väldigt lite (3 % eller – om du i utgångsläget väger 80 kg – 2,5 kg). Om du går ner moderat i vikt (3 – 9 %) och om du går ner mer än 10 %. Tio procent motsvarar en viktminskning på 8 kg, om din utgångsvikt är 80 kg. Utan att göra något annat åt ditt förmaksflimmer – det vill säga utan att medicinera eller behandla dig med exempelvis en ablation – kan du minska förekomsten av förmaksflimmer med nästan 50 %, om du går ner 10 % i vikt.

Det finns även undersökningar som visar att du får bättre resultat av både medicinsk behandling och behandling med ablation, om du samtidigt går ner i vikt.

Hur påverkar viktminskning utvecklingen av förmaksflimmer

Om du redan har haft upprepade episoder med förmaksflimmer kan ditt flimmer utvecklas på tre sätt: 1) du kan få mindre förmaksflimmer, 2) du kan få fler (och längre) episoder med förmaksflimmer eller 3) ditt förmaksflimmer kan bli konstant.

I denna undersökning har forskarna sett på hur ditt förmaksflimmer utvecklas över tid, beroende på om du inte går ner i vikt, om du går ner i vikt lite grann (3 – 9 % av din utgångsvikt) eller om du går ner riktigt mycket i vikt (mer än 10 % av din utgångsvikt). I utgångsläget hade ungefär hälften av försökspersonerna konstant förmaksflimmer (= persisterande) och hälften hade attackvis/periodiskt (= paroxysmalt) förmaksflimmer Man undersökte sedan hur många som blev av med förmaksflimret över tid (grå färg), hur många som gick över från attackvis till konstant förmaksflimmer (lila färg), hur många som gick över från konstant till attackvis förmaksflimmer (gul färg) och hur många som det inte hände något alls med (grön färg).

Du kan se att i gruppen med störst viktnedgång var det flest som blev fria från förmaksflimmer (52 %) eller gick över från konstant till attackvis flimmer (36 %) och bara mycket få som gick över från attackvis till konstant flimmer (3 %). Medan gruppen som gick ner minst i vikt hade minst antal som blev av med förmaksflimret (25 %) eller gick över från konstant till attackvis förmaksflimmer (1 %) och flest som gick över från attackvis till konstant flimmer (48 %).

Man såg alltså en tydlig tendens till förvärrat och mer förmaksflimmer i gruppen med minst viktminskning samt en lika tydlig tendens till förbättrat och mindre förmaksflimmer i gruppen med största viktminskningen.

 

 

 

Publicerat av

Peter Steen

Igennem mere end 20 år har jeg først og fremmest interesseret mig for sygdomme og tilstande, der påvirker hjertets rytme eller puls. Jeg har uddannet mig i Hamborg og på Skejby Sygehus. Jeg er nu klinikchef på Hjertecenter Mølholm og har tidligere været overlæge på Skejby Sygehus og på Hjertecenter Varde. Jeg har specielt interesseret mig for atrieflimren (også kaldet "hjerteflimren" eller "forkammerflimren". I forbindelse med mine mange kontakter til patienter med disse problemer, har jeg oplevet at det er et stort behov for et sted, hvor man kan finde let tilgængelig - men alligevel grundig - information om hjerterytmeforstyrrelser, og hvad dertil hører. Dette er baggrunden for, at jeg har oprettet denne blog "Rytmedoktor".

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *